... mot privatiseringar och sociala nedskärningar

25.11.05

Att försvara allmänningarna

Nedanstående artikel har publicerats på Vägval Vänsters webbplats efter beställning (antagligen har de varit inne på www.folkrorelser.nu och tittat)./Jan Wiklund

 

 

Att försvara allmänningarna

Nittonhundratalets stora politiska projekt kan beskrivas som att försöka bringa den skenande marknaden under kontroll [1]. Att genomföra den allomfattande utopiska marknaden var artonhundratalets projekt, men det vållade en sådan mänsklig katastrof att en mycket bred allians, från arbetarrörelse till militaristiska godsägare, enades om samhälleliga kriterier måste överordnas marknadens vinststrävan. Givetvis rådde det ingen enighet om vilka dessa samhälleliga kriterier skulle vara, och konflikterna var många mellan olika skyddsprojekt. Emellertid nåddes under första hälften av 1900-talet någon sorts samförstånd som kodifierades i FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna 1948 och i överenskommelsen om den ekonomiska politiken västmakterna emellan i Bretton Woods 1944.

Samförståndet innebar att stater fick rätt att skydda samhället från marknaden genom att behandla vissa intressen som allmänningar där marknadsprinciperna sattes ur spel.

Vad som borde betraktas som allmänningar hade det förts hårda strider om åtminstone sedan början av 1700-talet. Länge var kärnan i den folkliga politiken att ifrågasätta marknadspriser på mat; detta var kärnan i franska revolutionen, det var den utlösande faktorn för den ryska revolutionen och det är ännu idag en viktig fråga i dagens s.k. IMF-uppror. Efter 1830-talets koleraepidemier tillkom folkhälsan som ett tema där även det marknadsvänliga industriborgerskapet satte en gräns för marknaden. Den framväxande arbetarrörelsen kompletterade folkhälsan med säkerhet mot olycksfall och arbetslöshet, och krävde att rätten till en bostad skulle gå före fastighetsägares rätt till vinst. Jordbrukskrisen på 1870-talet satte återigen matfrågan i fokus då både bönder och godsägare krävde att matproduktionsförmågan måste bevaras långsiktigt och inte offras för tillfälliga marknadsvinster.

 

Gåvoekonomier och tributsystem

Det segrande samförståndets linje var att skydda människor, natur och i viss mån kultur genom att upprätta allmänningar – men dessa allmänningar var ganska speciella.

Den traditionella allmänningen består ju av något som det berörda kollektivet har gemensamt och som styrs genom regler som hela kollektivet upprätthåller, för att skydda allmänningen från styckning eller missbruk. Så fungerar såväl en byallmänning i form av en betesmark som en kulturell allmänning som ett språk eller en sagoskatt – eller för den delen den vetenskapliga forskningen. Sådana allmänningar fungerar som gåvoekonomier, dvs de bygger på att var och en ger sitt frivilliga bidrag till det gemensamma och får sin uppskattning i samhället utifrån bidragets betydelse i helheten [2].

Emellertid hade den utopiska världsomfattande marknadens genomslag visat att detta slag av skydd var otillräckligt. Nittonhundratalets skyddsprojekt bestod därför av stora statliga organisationer som med hjälp av lagstiftning och offentliga budgetar administrerade riksomfattande allmänningar. Sådana var nittonhundratalets skolor, sjukvård och pensioner. Denna typ av allmänningar fungerar som ett tribut- eller omfördelningssystem, dvs de bygger på att ett maktcentrum driver in bidrag från alla och delar ut det igen enligt vissa kriterier.

Och detta rymde givetvis problem.

Ett problem var att de stora tributfinansierade statliga organisationerna med tiden blev ganska hierarkiska och tenderade att föda en ny överklass som inte alls var intresserad av att upprätthålla något skydd mot marknaderna. Ofta var det chefer inom de statliga hierarkierna som agerade torpeder när systemen började monteras ner i slutet av nittonhundratalet. Mest dramatiskt gick det till i Ryssland då den härskande nomenklaturan i rädsla för en hotande demokratisering förvandlade de statliga verksamheterna till sina egna privata aktiebolag [3], men även i Sverige var det statliga hierarker som Kjell-Olof Feldt och Ulf Dahlsten som gick i bräschen för privatiseringen.

Ett annat problem är att statens roll i det globala marknadssystemet är att värna sina ”egna” kapitalisters framgångsrika konkurrens på världsmarknaden för att få skatteintäkter att expandera sin egen verksamhet med och skapa ett politiskt stöd för regimen. Det blir därför svårt att särskilt helhjärtat värna om människor, natur och kultur. Istället tenderar värnet om detta att skrivas in i globala marknadskonkurrensstrategier och förlora sin egentliga innebörd.

Det senare började människor erfara på olika vis även i de rika industriländerna redan under sexti- och sjuttitalen.

 

Miljörörelser och stadsrörelser

Det mest påtagliga var miljökrisen. Denna kan sägas vara orsakad dels av att Bretton Woods-systemets ledande princip massproduktion för masskonsumtion drar in allt mer av ekosfären i den ekonomiska cirkulationen, dels av att den globala konkurrensen inte tillåter produktionens makthavare att ta hänsyn till s.k. externa effekter. Men många av miljökrisens grövsta yttringar kan också sägas ha orsakats av offentliga ingrepp för att värna människor, natur och kultur, eller offentliga ingrepp för att värna samhället som helhet. Bilismen har alltid varit en statssubventionerad politik för att förlika export- och konsumentintressen, gifter som DDT och freon hade spritts i en industrialiserad hälsovårds intresse, konstgödsel och insektsgifter har varit inslag i tillväxtfrämjande metoder att värna livsmedelstryggheten.

Men nästan lika omvälvande var den sociala bostadspolitikens fiasko. Dess syfte var att garantera att ett ökat behov av bostäder i växande storstäder skulle resultera i ökat utbud och inte bara i ökande priser på en monopolistisk markmarknad. Men den sociala bostadspolitiken användes också för att krossa kulturellt starka arbetarstadsdelar; det nya sociala bostadsbyggeriet förlades alltid som splittrade enklaver ytterst i storstädernas periferier, som ”townships” långt från maktens knutpunkter och långt från överklassens åsyn [4]. De kom därför att i hög grad sakna stadsallmänningar i form av kommunikationer, mötesplatser och andra bruksvärden. De tidigare arbetarstadsdelarna förvandlades istället till tillhåll för kontor för de växande förvaltningarna och till övremedelklassbostäder genom s.k. gentrifiering.

Till försvar mot dessa nya hot mot allmänningarna organiserades miljö- och stadsrörelser, som på många vis var dominerande på den rika världens folkrörelsescen under sjutti- och åttitalen. Teoretiker talade om ”nya sociala rörelser”. Så värst nya var de förstås inte; folkrörelser har alltid försvarat allmänningar [5]. Dock dröjde det länge innan begreppet allmänningar blev mer allmänt brukat.

Pionjären i denna nya diskurs var de indiska bonderörelserna, och särskilt de s.k. trädkramarna i mitten av åttitalet. De var bönder på sluttningarna upp mot Himalaya som alltid hade betraktat skogarna som sina byallmänningar men fått dessa exproprierade av den brittiska kolonialmakten. Under det självständiga Indiens tid hade skogarna styrts av staten i den nationella utvecklingspolitikens namn, alltmer genom att arrenderas ut till kalavverkande skogsbolag. Deras praktik ledde till översvämningar och erosion varför bönderna organiserade en rörelse till skogens försvar som så småningom blev landsomfattande, i syfte att återföra skogen till bönderna som byallmänningar. Slagordet i kampen om Indiens skogsvårdslag i slutet av åttitalet var ”allmänningar för husbehov – eller privategendom för plundring”.

Traditionen fördes vidare av Sydindiens bönder i kampen mot patentering av utsäde i början av nittitalet. När KRSS, Karnatakas Bondeförbund, brände spannmålsjätten Cargills kontor och förstörde Monsantos försöksodlingar var det under slagordet ”kunskap ska vara fri”. Det var denna organisation som mer än någon annan globaliserade kampen mot patent på liv.

I Europa var det en stadsrörelse som tematiserade begreppet allmänningar. Det var det brittiska motorvägsmotståndet på nittitalet som fann att det inte gick att argumentera med miljörörelsens traditionella begrepp när motorvägsprojekten började härja Londons och Glasgows fattigstadsdelar. Biltrafiken släppte inte ut mer avgaser om den gick på motorvägar; däremot inkräktade motorvägarna på stadsbornas livsrum. Medelklassens bilpendlande och konsumtionssamhällets transportexcesser idkade rovdrift på allmänningen, ansåg motorvägsmotståndarna och arrangerade ”reclaim the streets”-aktioner och förvandlade motorvägarna till festplatser för fattigstadsdelarnas ungdomar.

 

Washingtonsamförståndet styckar allmänningarna

Att allmänningarna började tematiseras på åttitalet var ingen slump. För det var just då Bretton Woods-kompromissen började falla sönder och världens makthavare vände tillbaka till artonhundratalets utopiska marknadsfundamentalism, som ett sätt att rädda sina krympande vinster. Det s.k. Washingtonsamförståndet innebar att allt som under nittonhundratalet bedrivits som allmänningar, användarorganiserade eller statsstyrda, skulle föras till marknaden. Det var framför allt två metoder som användes.

De statsstyrda allmänningarna krymptes och lades ut på marknaden. Inom de offentliga förvaltningarna introducerades praktiken ”New Public Management”: offentliga verksamheter fick order att uppträda som om de vore företag och i första hand värna sin egen budget; helst borde de också förlänas ut till privata företag. Sociallönesystem som pensioner, hälsovård och socialförsäkringar skars ner. Trilskande stater fick se sin internationella kredit strypt och sin förvaltning övertagen av IMFs fogdar.

De användarorganiserade allmänningarna inhägnades. Med hjälp av skärpt patent- och copyrightlagstiftning blev det möjligt att göra om delar av naturen och kulturarvet till privat egendom. Traditionella allmänningar som forskningen, växtarter och sagor [6] ockuperades av privata företag som jagade bort allmänheten med skadeståndskrav och hemligstämplar.

De första som revolterade mot de nedskurna sociallönerna var fattigstadsdelarnas invånare i sydländerna som återupplivade brödupprorets praktik. När IMFs torpeder tvingat staterna till nedskärningar har i regel s.k. IMF-uppror brutit ut, det första i Lima redan 1976. IMF-uppror har varit vanligast i Latinamerika där också det mest imponerande ägde rum, i Argentina i december 2001, men också i Afrika och Västasien har IMF-uppror varit vanliga. IMF-upproren har oftast varit oorganiserade, spontana och utan större effekt, men vissa försök till långsiktig organisering har ändå gjorts. Västasiens och Nordafrikas protester organiserades tidigt av islamistiska rörelser som kanaliserade in dem i dels uppbygge av självorganiserade allmänningar som ersättning för de av IMF raserade, dels kulturell nationalism som med tiden tenderade att koopteras av gulfstaternas härskare [7]. Latinamerikas protester har organiserats betydligt effektivare av indianrörelser med mer bestående fokus på politik och på rättvisa.

Industriländernas försvar av sociallönerna har betydligt mer tvekande organiserats av fackföreningar, ibland med stöd av andra organisationer även om detta har varit svårt att arrangera på grund av eftersläpande rutinisering från framgångsåren. Mest effektiv och allsidig folkrörelseorganisering tycks man hittills ha fått till stånd i Frankrike där den politiska strejken mot nedskurna pensioner och privatiserad sjukvård vände hela den politiska debatten i december 1995 [8]. Även i Norge har fackföreningarna varit framgångsrika i att samla en allians ”For Velferdsstaten” som åtminstone tillfälligt tycks ha fått stopp för de statsorganiserade allmänningarnas sönderfall [9].

Motståndet mot patent- och copyrightangreppen har hittills kommit från två håll. Dels från syds bonderörelser, ibland med stöd av syd-regeringar och miljörörelser, som har vänt sig mot patent på matråvaror. Dels från forskare, datorprogrammerare och datoranvändare som har bekämpat copyright på digitalt skapat material. Hittills har såvitt jag vet dessa två motstånd inte samverkat, trots att de handlar om samma sak. Och det är endast sällan som försvar av självadministrerade allmänningar har gjort gemensam sak med försvar av statsstyrda – kanske för att det finns konflikter mellan dem.

Ändå är försvaret av allmänningar ett av de två huvudtemana för den globala rättviserörelsen eller globaliseringsmotståndet som en del föredrar att säga. Det andra är förstås syds intressekamp mot nord.

 

Morgondagens allmänningar

Folkrörelser har alltid försvarat allmänningar, och strävat efter att komplettera marknader med allmänningar som styrs av ömsesidighets- eller omfördelningsprinciper.

·   Allmänningar utestänger inte de fattiga på det sätt privategendom/marknad gör. Visserligen kan makt hopas till ett fåtal även inom en gåvoekonomi eller en tributekonomi, men maktackumulationen skyddas här inte med juridisk äganderätt som den gör inom marknadsekonomin. Sjukvård och skola är områden där detta argument är särskilt relevant.

·   Allmänningar fungerar i vissa situationer effektivare än en marknad. Det gäller t.ex. i situationer av naturligt monopol som t.ex. infrastrukturer av olika slag, och det gäller i många gåvoekonomier. Järnvägar och telenät byggdes upp som allmänningar av effektivitetsskäl, inte av rättviseskäl, och datorerna hade aldrig utvecklats så snabbt om kommunikationen mellan deras utvecklare hade begränsats av patent.

·   I vissa andra fall kan marknadsekonomins stora fördel – dess lättvindiga växling av olika värden mot varandra – vara skadlig. Det är inte önskvärt att exempelvis naturens eller en grupp människors överlevnad ska kunna växlas till tillverkning av någon modebetonad lyxprodukt för överklassen, och det är lämpligt att här ersätta marknaden med en allmänning där växling är förbjuden.

·   I vissa fall kan allmänningar vara emanciperande. Den gemensamma skötseln av en allmänning kan ge en politisk kompetens och självförtroende åt en grupp människor som om de vore enbart konsumenter skulle vara maktlösa [10].

·   Slutligen är människan som art en social och sällskaplig varelse; att gemensamt sköta något som drivs av ömsesidiga gåvor gör att vi mår bra medan en totalt marknadiserad värld gör oss sjuka [11].

Det är ännu mer angeläget att försvara allmänningarna idag när de angrips så samordnat av den härskande klassen. Men hur ska ett sådant försvar bli effektivt?

Ett par idéer:

·   Jag tror att det är omöjligt att effektivt "försvara välfärdsstaten" på det lite okritiska sätt som For Velferdsstaten gör i Norge och Gemensam Välfärd försöker göra i Sverige. Ett försvar måste kombineras med en revolution inom välfärdsstatsmekanismerna för att ta ifrån ekonomer och jurister den makt som New Public Management har givit dem och förlägga makten till ett samspel mellan de direkta tjänsteproducenterna och allmänheten. Annars finns inget värt att försvara. Jag tror att detta bara kan göras effektivt av fackföreningar som utmanar hierarkierna och dessas rätt att "leda och fördela arbetet". SEKO 119:s utmaning av både Connex och SL, i samspel med allmänhetens organisationer, är på det sättet en modell för hur fack skulle behöva agera i alla offentliga verksamheter.

·   Jag tror också att vi måste satsa mycket mer på att stärka gåvoekonomierna på de användarorganiserade allmänningarna. Välfärdsstatens anhängare har under hela nittonhundratalet tenderat att se ner på användarorganiserade allmänningar, kanske för att dessa har varit så ojämlikt fördelade. Men i praktiken kan självförvaltade allmänningar vara en mäktig resurs i kampen om de universella, förutsatt givetvis att de deltar i denna. Självförvaltade ockuperade hus har varit stödjepunkter i sjutti-, åtti- och nittitalets stads-, miljö- och fredsrörelser, och självförvaltade byar i Karnataka och Chiapas har varit föregångare för den globala rättviserörelsen. Självförvaltade fildelningsrörelser kan vara ett lika mäktigt stöd i kampen mot medvetandebolagens maktsträvanden liksom självförvaltade upproriska kollektiv inom de offentliga välfärdsinstitutionerna kan vara det i kampen för välfärdsinstitutionernas demokratisering.

·   Slutligen tror jag också att vi måste bli mycket mer medvetna om vad miljö, kultur och välfärdsinstitutioner har gemensamt och att de måste försvaras som något gemensamt. Överklassernas stycknings- och inhägnadsrörelse hotar våra liv på många olika plan och det lönar sig lika lite att försvara något enstaka av dem på bekostnad av andra som att täppa till ett av hålen i ett såll. Vi välkomnar därför alla allmänningsförsvarande folkrörelser att bidra till att stärka och mångsidiggöra folkrörelsenätverket Gemensam Välfärd, http://www.gemensamvalfard.se/.

 

Jan Wiklund

Alternativ Stad och Gemensam Välfärd Stockholm

 

[1] Detta är temat för Karl Polanyi: Den stora omvandlingen, Arkiv 1989. Polanyi fäster sig särskilt vid hur misären faktiskt ökar trots ökande inkomster, eftersom de ökande inkomsterna bara delvis kan kompensera för förlorade allmänningar.

[2] Jacques Godbout: The world of the gift, McGill-Queen’s University Press 1998.

[3] David Kotz & Fred Weir: Revolution from above – the demise of the Soviet system, Routledge 1997. Det mest extrema exempel de nämner var hur de tre ledande kommunistpamparna i staden Perm gjorde om hela stan till ett privat aktiebolag med sig själva som ägare.

[4] Sten O Karlsson: Arbetarfamiljen och det nya hemmet, Symposion 1993, har visat hur detta gick till i Sverige.

[5] Den som förhoppningsvis en gång för alla gjorde slut på talet om nya sociala rörelser var Craig Calhoun i artikeln ”New social movements” in the early nineteenth century, i tidskriften Social Science History 17, 1993.

[6] Eva Hemmungs Wirtén berättar i boken No trespassing, University of Toronto Press 2004, om hur Disneys advokater trakasserar folk som använder uttrycken Den lilla sjöjungfrun och Snövit och kräver dem på royalties.

[7] Olivier Roy: The failure of political Islam, Tauris 1994. Roy menar att islamisternas fokus på kultur har fått dem att fastna i en moralistisk diskurs där den tidigare omsorgen om rättvisan försvinner.

[8] Se t.ex. Marcos Ancelovici: Organizing against globalization, web.mit.edu/polisci/students/mancelovici/Ancelovici.pdf. Utan denna organisering skulle det ha varit omöjligt att besegra förslaget till EU-konstitution på en anti-nyliberal grundval.

[9] www.velferdsstaten.no. Det var trycket från denna fackliga kampanj som svängde Arbeiderpartiet 180 grader, och förmådde dem att vinna valet 2005 eftersom folk nu uppfattade dem som ett seriöst alternativ.

[10] Detta var exempelvis Marx’ skäl att lovorda kooperationen som i och för sig inte är en allmänning men väl en gemensam sfär där marknadsrelationerna mellan deltagarna är upphävda. Se t.ex. Inauguraladressen till Första Internationalen, http://www.folkrorelser.nu/rorelsemapp/dokument/inaugural.html

[11] En huvudpoäng i Olivier de Marcellus artikel Allmänningar, gemenskaper och rörelser: innanför, utanför och mot kapitalet, http://www.folkrorelser.nu/rorelsemapp/bakgrunder/marcellus.html. Artikeln refererar till Christophe Dejours: Souffrance en France: la banalisation de l'injustice sociale, Seuil 1998, som visar hur den ökande småsjukligheten i hela världen hänger samman med den nyliberala marknadiseringen av tillvaron.

16.11.05

Ett nytt exempel på New Public Management

Från Sveriges Radio P4 Jämtland, http://www.sr.se/jamtland/nyheter/artikel.asp?artikel=734066

                                                                                                                            

"Aveln av ledarhundar i Sollefteå läggs ned

 

Aveln av ledarhundar för synskadade vid Iris hundskola i Sollefteå läggs ner, trots att en statlig utredning nyss kommit fram till att det är brist på ledarhundar och andra tjänstehundar, och att staten måste satsa på långsiktig avel.

 

Men upphandlingssystemet gör att företaget Iris inte kan ta betalt för avelsarbetet, och därför föds nu i dagarna de sista valparna på hundskolan."

 

Kommentar: Offentliga institutioner uppmanas att göra sitt yttersta för att pracka sina kostnader på någon annan offentlig institution. Det är detta som kallas New Public Management. Inom synskadevärlden brukar det kallas Svarte Petter.

 

Jan Wiklund

14.11.05

MJV och Attac: Internationell Connexprotest

Hjälp till sprida internationell protest!

Miljöförbundet Jordens Vänner och Attac går samman om att uppmana globala rättviserörelsen och andra folkrörelser att stödja facket i kampen mot Connex. Hjälp till att sprida upprop! Sänd vidare till internationella kontakter och i Sverige. Hämta material från hemsidan www.folkrorelser.nu/connex. Vi letar också efter översättare och folk som vill sprida till indymedia och andra kanaler i hela världen. Har du mer material om Connex vill du hjälpa till? Hör av dig till connex@mjv.se.

International Action Alert - November 18th 2005

Connex is a threat to security and democracy -
Environmental and global justice movement call for global action against  sacking of trade union chairman and the threat against democracy from privatisation.

You will find Protest stickers as jpg and pdf files at: www.folkrorelser.nu/connex
---------------------

Make an action at Connex offices or Swedish embassies November 18 or send your email protest to Connex, the responsible public transport autority and inform the trade union:

We denounce Connex action in the privatised public transport in Stockholm, the capital of Sweden. Sacking the trade union leader Per Johansson fighting for metro security measures is a threat to the public and a threat to freedom of speech and democracy. Privatisation of public transport has been globally by world wide corporations like Connex. It has been followed by accidents and weakening of service standards which is a threat to the public and the environment.  It is of vital importance to society that trade unions can defend the rights of workers and the right to inform the public on security concerns.  We demand the withdrawal of the dismissal of Per Johansson and his reinstatement.

Send to
Connex: info@connex.se
SL, public transport authority:  registrator@sl.se
SEKO klubb 119, the trade union: liljeholmen@klubb119.org
Friends of the Earth Sweden: connex@mjv.se

Friends of the Earth and Attac Background
2005-11-13

Friends of the Earth, Sweden and Attac in Sweden and Denmark call for international protest to support freedom of speach and the right to tell the public about security and working environment problems in public transport companies.

Connex attempt to silence the metro drivers trade union in Stockholm by sacking the chairman Per Johansson is not only a threat against trade unions all over the world. It is also a threat against the right of the public to get informed about serious security risks and have something being done about it.

Only the democratic right to organise trade unions willing to stand up and tell the truth guarantees that private companies will choose, under all circumstances, security before profit. Connex argument for sacking stating disloyalty climing no connection to Per Johanssons well-known concern for trade union rights and public security is not valid. 

When Connex sacks a trade union chairman in Stockholm it is of a wider concern. We are all threatened if corporations can force trade unions to silence their concern for effects on the public of what companies are doing. It is also worrying if they can do it in Sweden in a country were more than 80 percentage of the workforce are members of trade unions, a higher percentage than anywhere else in the world. If corporations can force the trade union to be silent in Sweden, they can do it more easily anywhere.

Privatisation a threat to security and democracy

Furthermore is the way Connex acts in Sweden an example on how privatisation of publicly owned companies strangles democracy and is a threat to security and the environment. Before public transport was privatised in Sweden nothing similar to the attempts now being made to act against trade unions concerned of public transport security issues took place.

The experience of privatisation of public transport in Great Britain and other countries shows how security risks and more accidents becomes more common when corporations takes over and unions are put under pressure.

Connex is furthermore a company that creates problems also in other places. The privatised railway north of the polar circle in Sweden and Norway is run by Connex causing severe diminishing of service and thus more car traffic which is shown by a recent study made by Friends of the Earth Sweden. Green MP candidate Zaida Catalan protests against Connex building a tram system for settlers on occupied territory in Jerusalem. In 24 countries Connex is active creating democratic and security conflicts that are not acceptable.

We support the trade unions in Sweden and International Transport Federation protesting against the sacking of Per Johansson. We call upon all people concerned of democracy, security and environment and the problems following privatisation to protest against Connex. Preferably on the international action day November 18 announced by the trade union SEKO klubb 119.

This can be done at any Connex office or any other office that represents the mother company Veolia, the owner of Connex, Onyx, Dalkia, Veolia Water and others.
You can also protest at the Swedish embassy in countries were Connex is not operating. The protests in Sweden are growing and it is now of importance to also get wider support internationally and from all movements concerned about justice and the well-being of the public.

Connex is operating in the followwing countries: Australia, Belgium, Canada, Czech Republic, Colombia, Denmark , Estonia, Finland, France, Germany, Ireland, Israel, Jersey, the Netherlands, New Caledonia, New Zeeland, Norway, Poland, Slovenia, Sweden, Switzerland, US.

You can use the protest symbol made by Friends of the Earth Sweden as a poster, for leaflets or stickers as you wish to - find them at www.folkrorelser.nu/connex. Print the pdf files or make your own material using the symbol.

Please inform SEKO klubb 119 and us about your action. We are especially thankful for pictures sent by email or mail. Send them to:


SEKO KLUBB 119
http://www.klubb119.org
e-mail: liljeholmen@klubb119.org
Tel: +46 8 686 42 46
Fax: +46 8 686 42 54

Friends of the Earth Sweden
htttp://www.mjv.se
email: : connex@mjv.se

7.11.05

Svarte Petters bakgrund

Det var först för några veckor sen jag insåg att det fanns ett system i fenomen som å ena sidan privatiseringar och avregleringar, och å andra sidan den sortens benhårda budgetfixering som bland annat resulterar i vad som inom handikappkretsar har kallats Svarte Petterspel - man bollas mellan enheterna i desperat strävan att pracka kostnader på andra. Systemet kallas New Public Management (NPM) och är en lära som spreds från statsvetenskapliga kretsar under 70-80-talen och ivrigt anammades av statsförvaltningar och gick ut på att offentliga förvaltningar skulle låtsas som om de vore företag som arbetade på en marknad. Ledord var förutom marknad målstyrning och kundorientering.

 

Nu har tydligen en eftertankens kranka blekhet slagit statsvetenskapsidkarna, menar professor Wolfgang Drechsler i en artikel i det förträffliga organet Post-Autistic Economics Review. Från senare delen av 90-talet har utfallet av NPM studerats i olika delar av världen och resultatet motsvarar inte alls förväntningarna. Istället för de förväntade effektiviseringarna har resultatet ofta varit katastrofalt. Fördyringar, utslagning av dem som har de största behoven och sönderslagen verksamhet har kännetecknat NPM. Enligt Drechsler börjar nu statsvetenskaparna söka sig tillbaka till ett mer weberskt perspektiv, dvs att man inser att offentlig förvaltning har sin egen karaktär, skild från företagsvärlden, och som kännetecknas av ämbetsmannaansvar för helheten (som ideal i alla fall).

 

I Sverige är detta dåligt bevakat. Vi har hygglig koll på hur rena privatiseringar har resulterat i fördyringar för allmänheten och förmögenhetstillväxt för direktörer och företag - se t.ex. den statliga Regelutredningen och vänsterpartiets stockholmsutredning. Men hur blir det när offentliganställda direktörer leker marknad? Det har vi såvitt jag vet förvånande lite samlad kunskap om.

 

Jan Wiklund

 

6.11.05

Låt inte Connex krossa facket!

Med anledning av avskedandet av fackordförande Per Johansson på Connex i Stockholm ordnar nu SEKO klubb 119 en demonstration fredagen den 18 november.

Demonstration Fredag 18 november Sergels torg kl 14.00

Paroller:
- För allas säkerhet, garantera fackets rätt att yttra sig
- Återkalla avskedandet av Per Johansson
- Medlemmarna ska välja fackordförande, inte Connex
- Kollektivtrafik i offentlig regi

Mer information finns på fackklubbens hemsida: http://www.klubb119.org

Avskedandet av Per Johansson är en fråga som jag tror är viktig både för fackföreningsrörelsen och för att människor som har ett arbete ska våga föra fram sina åsikter och kritisera eventuella missförhållanden. Om det är möjligt att avskeda en fackordförande i ett land där facket har stått såpass starkt som det gjort i Sverige så är det också möjligt på andra håll i världen.
Företaget Connex finns i 25 länder. Därför har avskedandet av av Per Johansson även internationell betydelse, och protester och manifestationer mot Connex agerande förtjänar att få ett brett stöd.

30.10.05

Privatisering hotar demokratin och trafikanternas säkerhet

Miljöförbundet Jordens Vänner uppmanar till protester mot Connex avskedande av Per Johansson, fackordföranden för tunnelbaneförarna i Stockholm. Avskedandet är ett hot mot trafikanternas säkerhet menar Göran Folin, ordförande för Miljöförbundet Jordens Vänner.

Per Johansson är ordförande för 700 förare och konduktörer i SEKO klubb 119. Det är en klubb som har profilerat sig i frågor om säkerhet och varnat för risker för trafikanter vid brand och andra olyckor. Att fackklubbens ordförande gått ut med informationen offentligt efter att företaget inte lyssnat på kritik är lojalt mot allmänheten och något vi förväntar oss i en demokrati säger Göran Folin. Connex påstående om att Per Johansson är illojal mot företaget är därför ett hån mot demokratin. Miljörörelsens erfarenhet är att yttrandefriheten och facklig organisering är avgörande för att sanningen ska komma fram så att säkerheten och miljökrav kan tryggas. Privata företag som söker sätta munkavle och än värre avskeda de som gör sin plikt och informerar om missförhållanden är ett hot mot vår trygghet.

Miljöförbundet Jordens Vänner har granskat de problem som uppstått genom avregleringen av kollektivtrafiken. En slutsats är att just Connex haft en negativ inverkan på Norrlandstrafiken efter ett dumpat bud. Ett av tre nattåg har dragits in, biljetter säljs inte längre på stationerna och servicen på tågen försämras. Genom sina dumpade bud tränger Connex ut seriösare ägare av kolletivtrafiken.

Miljöförbundet Jordens Vänner är djupt oroade för de försämringar som privatiseringen av kollektivtrafiken inneburit för service, säkerheten och miljön. När nu Connex agerar mot den fackliga organiseringen innebär det ett hot vidare än så. Om ett transnationellt företag som Connex kan fritt avskeda en klubbordförande i Sverige med hög andel fackligt anslutna innebär det också ett hot i andra länder mot de krafter som vill värna om fackliga rättigheter, yttrandefrihet och demokrati.

Lördagen 22 oktober ordnar Miljöförbundet Jordens Vänner tillsammans med SEKO och andra organisationer konferenser om privatiseringen av kollektivtrafiken och naturresurser på ABF-huset i Stockholm. Här kommer konsekvenserna av Connex och andra företags privatisering av kollektivtrafiken att granskas. Vi kommer också att ha som gäst ordförande för Internationella Jordens Vänner, Meena Raman och med henne ta upp frågan om vikten av att stävja det hot mot demokratin som det transnationella företaget Connex och privatisering innebär. Vi uppmanar alla folkrörelser att sluta upp i protester och stödja den fackliga kampen för att värna om demokratin och allas vår trygghet. Skriv till Connex, skicka stöduttalanden till facket, skriv insändare och sprid den protestaffisch som Miljöförbundet Jordens Vänner har tagit fram.

Skícka era protester till Connex, Box 1820, 171 24 Solna, info@connex.se

Skicka era stöduttalanden till Seko Klubb 119, c/o Connex Center, Gullmarsplan, 121 40 Johanneshov, 08-686 41 63 / 64, info@klubb119.org

Miljöförbundet Jordens Vänner http://www.mjv.se

22.9.05

Upprop för rättvisa träffas inför valet

En inbjudan till möte för rättvisa och gemensam välfärd den 23 september på ABF-huset i Stockholm har nu skickats ut till alla som stött "Upprop för rättvisa och gemensam välfärd", ett iniativ som kom från lokala organisationer i Malmö och pågått sedan 2004.

Uppropet har fått ett brett stöd i fackförbund, folkrörelser och enskilda.

I november 2004 hölls ett rådslag i Stockholm för de som stöder uppropet och sedan dess har en arbetsgrupp samlat in idéer och diskuterat det fortsatta arbetet. Nu inbjuds till en gemensam mötesdag 23 oktober.

"Vi tror att opinionsarbetet för gemensam välfärd och ifrågasättande av nyliberal ideologi är avgörande inför valet 2006", står det i inbjudan.

21.9.05

Fler seminarier för gemensam välfärd

SEMINARIER FÖR GEMENSAM VÄLFÄRD
LÖRDAG 22 OKT ABF-HUSET SVEAV. 41 STOCKHOLM:


JÄRNVÄGEN OCH MARKNADEN

Ett seminarium om bristen på statlig järnvägspolitik inför trafikpropositionen i höst.
Arrangerat av SEKO-facket för service och kommunikation, Miljöförbundet Jordens Vänner och ABF-Stockholm.

09.30 Introduktion.
09.45 Utvecklingen i Sverige. Ingemar Siby. Miljöförbundet Jordens Vänner
10.00 Avreglerad järnvägstrafik-en ideologisk fråga. Tomas Abrahamsson, vice ordf. SEKO
10.30 Resenärens perspektiv på avregleringen. Lars Igeland
10.45 Utvecklingen i Danmark. Philippe Planchard, DSB-Sverige
11.15 Bensträckare
11.30 Skall vi ha en statlig järnvägspolitik i Sverige? Debatt mellan Tomas Abrahamsson, SEKO och Jarl Lander, näringsdepartementet och Riksdagsman (s).
12.30 Slut.


PRIVATISERAD SJUKVÅRD ?

13.00 - 14:00: Om sjukvårdens privatisering. Göran Dahlgren, folkhälsoråd emeritus och gästprofessor vid Liverpool University, gör en erfarenhetsbaserad analys av vårdens ägande- och driftsformer.

14:30 - ca 16:00 Hur kan vi garantera en god offentlig vård i framtiden? Paneldebatt om problem och möjligheter i det svenska sjukvårdssytemet. Svensk sjukvård står inför stora utmaningar. Hur kan vi lösa vårdens problem utan att göra avsteg från principen om en god, lika och behovsbaserad vård?

Arrangör: SITS (Sjukvården inte till salu) och ABF-Stockholm.

20.9.05

Naturen och välfärden inte till salu 22-23 oktober 2005

I hela världen pågår en privatiseringsvåg där mycket som är av allmänintresse
går över i privat, vinstdrivande regi - allt från vatten- och elmarknader
till kollektivtrafik, sjukvård och skolor. Naturresurser är inget undantag. Stora
arealer med skog säljs ut, växters genetiska koder patenteras, lokala
vattensystem hanteras av multinationella företag. Detta vill Miljöförbundet
Jordens Vänner och medarrangörer belysa med en konferens om privatiseringar
av naturresurser den 22 oktober i Stockholm, ABF-huset.

Motståndet mot privatiseringarna växer. Världen över sker demonstrationer,
folk återtar makten över vattnet och ockuperar vårdcentraler. Det handlar om
vilken värld vi vill leva i; en värld där vi är reducerad till konsumenter och där
naturresurser förbrukas utan hänsyn till ekosystemet - eller en värld som vi
förvaltar gemensamt, där vår välfärd och resursanvändning inte beror på
välstånd utan där alla, i Nord såväl som i Syd, kan leva på ett socialt och
ekologiskt hållbart sätt.

Meena Raman är huvudtalare på konferensen. Hon har jobbat med privatisering
av vatten i Malaysia och är ordförande i Friends of the Earth International,
världens största demokratiska miljöorganisation med medlemsorganisationer i
70 länder. Det kommer att hållas workshops om trafik, energi, skog, mark och
vatten, genmanipulerade organismer och allmänningar. Människor som jobbat
lokalt med allmänningar i Sverige kommer att berätta om sina erfarenheter, bl a Zara
och Jonny Hallmann som initierade kampen för skogen i Valvträsk samt Gith
Andresson som jobbat mot vattenprivatiseringarna i Norrköping.
På kvällen anordnas en fest i anslutning till konferensen där musik och god
mat utlovas.

Deltagandet på konferensen kommer att vara gratis.
Anmäl ditt deltagande på http://www.mjv.se Det går också bra att mejla till Anna
Jonsson, anna.jonsson(kanelbulle)mjv.se.

Alla är välkomna!

Datum: Den 22 oktober 2005
Tid: kl. 09.30-18.00
Plats: ABF/Skeppsholmen i Stockholm
Kostnad: Gratis

Medarrangörer är: Attac, Framtiden i våra händer, Fältbiologerna,
Färnebo folkhögskola, JAK, NOrdbruK, UBV, Miljömagasinet
PS. Dagen därpå, den 23 oktober, kommer ett stormöte om vår gemensamma
välfärd
att anordnas av MJV, Attac och Seko i samma lokaler, ABF-huset. Mer info
http://www.mjv.se

Preliminärt program
9.30 Välkommen!
9.40 - 11.00
Vittnesmål:
Lars Igeland (MJV) - om avregleringen av Norrlandstågtrafiken
Zara och Jonny Hallman - om kampen mot privatisering av skogen i Valvträsk
Klas Rönnbäck (MJV) - om privatiseringen av energi i Stockholm
Gith Andersson (Attac Norrköping) - om striden om vattnet i Norrköping

11.30 - 13.00 Parallella workshops: vatten, energi och skog
13.00 -14.00 Lunch
14.00 - 15.30 Meena Raman (internationella Jordens Vänner) - en global
privatisering av naturresurser (på engelska, med översättning)
15.30 - 17.00 Parallella workshops: GMO, mark och allmänningar

17.00 - 18.00 Plenum, avslutning
Kvällen: Fest!

Under helgen 22-23 oktober planeras ockå flera andra seminarier och
möten om privatiseringar. Miljöförbundet Jordens Vänner och SEKO-facket
planerar ett arrangemang om privatisering och trafik och SITS,
Sjukvården inte till salu, om sjukvården.

26.1.05

Mer om privatisering och välfärdskramare

Folkrörelsestudiegruppen har gjort en temasida om motståndet mot privatiseringar och om Välfärdskramarna på
http://www.folkrorelser.nu/valfard/index.html
Här finns också sida med tips på privatiseringslänkar : http://www.folkrorelser.nu/valfard/privatiseringslankar.html

Vattnet i Norrköping blir åter kommunalt

Norrköping har varit den enda kommun i landet där vatten och avlopps har sålts ut till privata intressenter, något som debatterats ganska kraftigt och varit föremål för en lokal opinion.

Nyligen blev det klart att Norrköpings kommun köper tillbaka vattnet från Sydkraft. Anledningen är en förväntad lagändring om att vatten inte ska få vara privat längre.

Mer information finns i följande artikel i Norrköpings tidningar,

http://www.nt.se/default.asp?TargetForm=/output.asp&ArticleID=765851&CategoryID=290&ArticleStateID=2&ClientID=0

Händelsen kommenteras också på Attacs hemsida

http://www.attac.se/blog/archives/000118.html

Organisation för arbetslösa bildas i Norrköping

Enligt Östgötakorrespondenten så håller en ny organisation för arbetslösa på att bildas i Norrköping:

http://www.corren.se/archive/2005/1/25/i0qii97i19tr3bu.xml?category1=1096984

Detta har tidigare annonserats på VAK-sidan som drivs av Bossé Pontén:
http://web.telia.com/~u15105234/ur041221.htm

Bosse Pontén var en av de engagerade i det sista större och då landsomfattande försöket att bilda en organisation som tillvaratog de arbetslösas intressen: Alliansen för arbete. Lite mer information om detta har jag postat i i folkrörelsebloggen: http://folkrorelser.blogspot.com/2005/01/organisationer-fr-arbetslsa_26.html

Återstår att se vad det kan bli av initiativet i Norrköping.